lindbergnilsson

Nu är det verkligen inte långt kvar! På fredag kommer mina föräldrar och då slutar jag även jobba på Quintan. Mamma och pappa ska bo på gården till på söndag och jag bor kvar i vårt hus till dess. Sen drar vi vidare på äventyr på ön och åker hem till Sverige den 9:de! Så dagen idag har gått åt att packa det mesta av mina saker.

Nu lagom tills jag ska åka har kameran fått följa med till stallet varje dag. Måste ju föreviga de bra minnena från São Miguel:) De senaste dagarna har varit både varma och soliga, skönt! Idag hör jag dock att det både regnar och blåser. Har inte öppnat verken ytterdörr eller luckor på fönsterna så har inte sett det... Men så lyhört som här är hör jag varenda regndroppe!
För tillfället har vi två ridande gäster så det är inte jätteansträngande, har städat stallet och tränat hästar typ hela veckan istället. Och såklart hållt mina sista lektioner:D Yes! Aldrig i hela mitt liv att jag går med på att vara ridlärare igen...

Benjamin har som sagt lämnat livet på Azorerna och dragit till Holland med en av våra kunder. Hon har varit här några gånger tidigare och blivit kär i honom så nu fick han följa med henne hem:) Blir bra för honom! Har nog inte varit så kul att sitta i stallet på kedja hela dagarna. Men inte så mkt att göra när han jagar både hästar och gäster! Men jag saknar honom! Är väldigt tomt och tyst i vårt hus utan honom:( 

Igår tränade jag och Vilma lite hästar medan Angelica var ute och red heldag. Longerade Borboleta, Conquistador och Eclipse och red ut på Iria och Ulisses. Bobo och Conny var sjukt duktiga båda två! Har nog aldrig sett Connyponny så fin:) Eclipse uppförde sig som den bortskämda häst han är och gjorde Vilma rätt förbannad... Uteritten på Iria och Ullis var varm och mysig, även om jag inte direkt kommer överens med Iria a.k.a Draken på marken går det bra att rida henne.

Det blev även lite hjälpahundensomvityckersyndom-action under gårdagen. Grannens hund som Christina kallar Viting hade blivit flyttad från sitt vanliga ställe under ett skjul till en kedja mitt i solen utan vatten. Dessutom hade han trasslat in sig så kedjan bara var typ en kalvmeter. Så Rui och Christina klättrade ner och släppte loss honom, gav honom mat och vatten.
 

Igår var vi också inne i Ponta Delgada och shoppade. Köpte ett par jeans och en t-shirt. Jensen är ganska billiga här i förhållande till Sverige, och nu när mamma och pappa kan ta delar av min packning passade jag på!;) Har insett att det inte hade gått att få med allt utan att betala sjukt med övervikt... Då ska jag ändå bara ta med ett par av 5 ridbyxor hem, av 17 ridstrumpor finns endast 3 hela kvar och sen är det lite annat smått i klädväg som jag antingen har slängt eller lämnar kvar...

Nu ska jag lämna mitt varma rum och bege mig ut i kylan till kylskåpet och se om det finns något ätbart!
Ha det bra:)

Vet inte riktigt om jag kan koncentrera mig på att skriva det här inlägget, för Vilma sitter i min säng och skrattar ihjäl sig och dör av ångest. Stackars flicka!

Men nu har då karnevalen tagit slut och folk är normala igen. Eller så normala de kan bli på den här ön... Utgången i måndes blev riktigt lyckad! Folk var festligt utklädda till alla möjliga figurer och skapelser och jag slapp bekymra mig för att jag skulle jobba dagen efter för en gångs skull:)
Som vanligt gick vi till Sentado em pé först där de spelade riktigt dålig musik typ hela kvällen, som visade sig vara karnevalmusik, men vi förstod ju inget av texterna så de va lite tråkigt. Kom dock igång lagom till vi skulle gå!
När vi skulle betala fick inte Angelica sin växel tillbaka av kassatanten, hon hatar vekligen oss! Hon säger alltid att det är fullt i garderoben så vi får släpa på våra jackor, men de efter oss i kön kan minsann få plats! Och när vi ska betala på utvägen tar hon oss sist fast vi står först i kön... I alla fall så blev förståligt nog Angelica sur och sprang runt och slog alla hon såg med en dammvippa. Jag och Vilma kissade nästan på oss av skratt på väg till K-bar. Sjukt komisk!
Hadde detta varit Sverige hade vi nog blivit nekade att komma in på klubbarna typ varje gång vi hade varit ute, men inte ens att slå vakten hindrar oss från att komma in. Love it;) Väl inne på K-bar drog jag och Vilma runt på Angelica ett tag, tappade bort Angelica, hittade henne igen, lämnade henne, försökte ragga upp folk som kunde bjuda på drinkar, letade upp Angelica, hittade och lämnade henne igen och så höll det på typ hela kvällen. Vet inte när vi hade tid att dansa men det gjorde vi det med! Ca halv 6 drog Angelica och Vilma hem för de ville sova lite innan de skulle böja jobba. Själv stannade jag till 7 och insåg då att jag endast hade 6 euro kvar, var av 5,50 skulle gå till inträde/garderob. Smart tjej! Övervägde mina allternativ och kom fram till att gå hem var det lättaste. Tack och lov hade jag jeans och platta skor och kl var som sagt 07.00. Annars hade jag på nått sätt lyckats ta en taxi. Men efter en timmes promenad i soluppgång var jag hemma i vårt underbara hus. Gick direkt och la mig, men vaknade igen två timmar senare. Karnevalen hade vaknat. Pikuper med trummande, tutande, skrikande människor körde förbi vårt hus så det var hel omöjligt att sova^^
När jag dessutom bestämde mig för att gå till Solmar och köpa nått gott började lastbilarna med vattenkrigsmänniskorna rulla förbi. Jag stannade utan att tveka inomhus när jag såg att de kastade vatten på alla de körde förbi!

Idag red jag, Vilma, Angelica, Filipa, Catarina, Marianna och Julia ut tillsammans för fösta och sista gången innan jag lämnar fortet. Lite sorgligt! Vi red ner till stranden och köpte glass och sen runt lite i området. Myspys:)
På eftermiddagen red jag en tur till med gästerna i huset. Det är så skönt att rida ut med gäster som man vet har koll på hästarna och som man kan låta göra lite vad de vill! Gillar inte alls att rida ut med nybörjare som man hela tiden måste se till att de inte trillar av eller att det går för fort.



Förberedelser!







Gänget<3 Kommer sakna er sjukt mycket:(

Nu har Vilma gråtit klart;) och jag ska gå och lägga mig

Sjuk idag:( Började få ont i halsen igår och kände direkt igen känslan att få halsfluss. Jag och halsflussen är bästa vänner, hälsar på varandra ganska ofta faktiskt. Dock har vi inte setts på två år, men vill väl inte påstå att det är ett kärt återseende... Har inte sovit på hela natten för har haft värsta febern, huvudvärk, muskelvärk, you name it. Dog typ. 
Kan inte heller äta för det gör för jävla ont att svälja:( Hoppas det är bättre imorgon, annars får jag väl dra mig till en doktor.

Annars händer det inte så mycket. Vi har för tillfället fyra mkt trevliga gäster så det har inte varit så jobbigt.
Vädret har varit lite sämre, inte kallt i luften, det är fortfarande runt 18-20, men det blåser väldigt mycket.

I lördes var vi ute och festade i Ponta Delgada igen, kommer sakna det! Även om man är helt död dagen efter är det för det mesta helt värt det:P Klubbarna är ganska små med mycket folk, men gud vad man kan skratta åt vad för sorts folk det finns! Helt otroligt ibland... Och ofta, som i lördes, spelar de bra musik så de blir bra dans:)


Nu ska jag försöka sova lite tror jag, så jag blir frisk.

Ett blogginlägg på en fredag minsann! Har inte hänt på länge.

Igår var det något som kallas "vänninornas dag" här på ön, så vi tog tag i vår vännina Jenny och åkte till en restaurag och åt. Väldigt trevligt, även om jag tycker att man inte ska ha tvn igång och spela partymusik på en fin servering? Lite konstigt, men så är det. Restaurangen vi var på heter Ondas do mar och ligger precis vid vattnet, mysigt! Syn bara att vi inte såg vattnet för det va så mörkt;) Men fint sällskap och gott vin gjorde susen i alla fall!

Idag började vi dagen med 2,5h skräpflyttning. Ön är allmänt väldigt skräpig för det är sinnes dyrt att slänga skräp på soppetippen, så folk kör ut i skogen och dumpar det i stället. Detta påverkar, förutom naturen, oss och våra vackra ridturer. De blir inte så vackra när man måste rida över skräpberg... Så vårt mission idag var att flytta på lite av det så att det inte syns när vi rider. Känns väldigt fel att bara flytta det till en anna plats och täcka över det med grenar, men det finns inte så jättemkt att göra om man inte vill spendera en helsikes massa pengar. Kanske ska tänka över att sänka soppriserna São Miguel?! De är väldigt noggranna att hålla rent där mycket turister visstas, men de får ju få in i huvet hur mycket det påverkar miljön!

Förutom skräphantering hann vi med att rida ut en timme på några av de äldre hästapållarna som inte går så mycket i vanliga fall. En lugn skrittmedtvåknasigagalopper-tur blev det. Compadre försökte galoppera ifrån de andra två, men misslyckades totalt, tjöckisen rör ju sig knappt fram över marken^^ Men det va ett bra försök kompis;)
Gav mig också på att kratta hela gårdsplanen för att få utlopp på lite aggregationer, vilket resulterade i blåsor i händerna och en ännu argare My för att jag slet som ett djur och inte ens fick ett "Oj vad fint!" eller "Tack vad duktig du är!". Synd att säga att man känner sig uppskattad... Dock blev det en jäkligt bra krattad gårdsplan om jag få säga det själv! Bra gjort My:D

Imorgon är det lördag och det betyder lektionsdag. Som tur är är min elever väldigt softa så jag har lärt mig att inte hata lördagar lika mycket längre. Imorgon kommer det också tre nya kunder och på söndag en till, så nu är det slut på fröjden! Två av dem är 18år och kommer från Belgien, hoppas det är sköna människor:) En av de andra är på "Learn how to ride in a week" vilket för min del betyder FLER lektioner. Typ varje dag. Jag dör lite...

Dock: 

28 dagar till päronen kommer!

Then I'm FREE!

Godnatt!

Än en gång suger jag på att uppdatera, jag vet. Men gott nytt år allihopa! Bättre sent än aldrig:)

Glömmer hela tiden bort att det är ett nytt år, skriver fortfarande "december" på lapparna där vi skriver upp hästarna som ska gå. Veckorna rullar på som vanligt, man har liksom tappat greppet om tid och omvärd. Mitt liv är på gården. Sorgligt... Dock endast fram till den 2 mars då mina föräldrar kommer hit! Då ska jag äntligen, efter 6 månader, få uppleva São Miguel på riktigt. Inte från hästryggen, inte ensam, inte sent på kvällen när man ändå inte ser något.

Dessutom åker jag hem med mina päron till Sverige igen den 9 mars:)

Lite sorgligt är det. Känner redan att jag kommer sakna det, men samtidigt kan jag inte fortsätta jobba med en rygg som inte håller. De senaste dagarna har jag nästan ätit upp alla mina starka smärtstillande tabletter. Inte bra...
Men det är mysigt här. Ön ÄR väldigt fin, vädret är härligt, man får träffa massor av olika sorters mäniskor hela tiden, stämmningen i stallet är för det mesta på topp  och det är kul att jobba tillsammans som ett team. När jag jobbat hemma är jag i princip alltid ensam i stallet. Skönt ibland, tråkigt mest.

Men jag saknar också att ha ett liv, familj, kompisar, fritid. Här vaknar jag, klär på mig, går till stallet, jobbar hela dagen, äter middag, går hem, duschar, kollar datorn, går och lägger mig. IBLAND händer det att vi avviker från denna dagsrutin och åker och shoppar, alltid samma ställe, eller går ut, alltid samma ställen samma folk.

Vet inte hur läget kommer att se ut när jag kommer hem. Vill inte direkt vara arbetslös:S Måste försöka hitta något lagom ansträngande jobb. Förslag?
Ska söka till kustbevakningen nu, men tvivlar på att jag kommer in. Då får det nog bli GMU (GrundläggandeMilitärUtbildning), men fortfarande, JÄVLA RYGG! Får jag inte rätt på den snart dör jag... Filip Hammartorp, ibland skulle jag kunna strypa dig för den där pulkaturen!

Men bort med sura minen, vädret är underbart, Vilma har kommit tillbaka så nu är vi fullt team igen, det är ingen stress för det är lågsäsong och snart kommer mamma och pappa:) Så nu till lite bilder!




Två hästrumpor ska på äventyr, Olé och Cabana.

 

Vi mötte upp Angelica och Chico i Remédios och begav oss upp på höga höjder för att hitta en ny tur.

Ponta Delgada skymtas genom dimman

Glada gänget! Detta var innan vi insåg att turen skulle ta 1,5h längre än den skulle^^



Ribera Grande från högsta toppen på turen, en lite regnbåge fick jag med också tydligen!

Träningsverken efter den här turen var grym... Likaså smärtan i ryggen. Väldigt mycket uppförsbacke, en häst som bockar i typ verenda steg i galoppen och 4h konstant i sadeln. Men jag överlevde den här gången, få se om jag har samma tur imorgon då vi kör samma igen;) Får se om jag ens hittar vägen!

God natt gott folk:)