lindbergnilsson

Igår var vi med om ett litet äventyr jag, Vilma och Angelica:P När jag och Vilma var ute och red en tur med våra 8 svenska tanter hittade Vilma en övergiven, kall och rädd liten hundvalp vid vägkanten. Godhjärtade som vi är tänkte vi att vi skulle rädda den och ta med den hem. Men det tänkte inte valpen gå med på och med 10 hästar insåg vi att vi inte skulle lyckas så bra:( Så vi åkte hem, berättade för Christina och tänkte att vi kan ju ringa djurskyddet så kan det hämta den! Men istället bestämde vi att vi skulle åka och hämta den själv. Så jag, Angelica och Vilma tryckte in oss i vår pickup, och drog i väg i bäckmörker, ösregn och dimma för att rädda valpis. Vägen ditt gick bra, ganska långasmt pga vädret och dåligt lyse på bilen. När vi kom fram till platsen låg stackarn kvar på samma ställe och vi började vårt mission, rädda valp! I början var han jätterädd och morrade åt oss, men efter en god macka blev han snäll och lät oss ta honom och lyfta in honom i bilen. So far so god! Men sen blev det knas, mitt ute i skogen, kilometer från hus har batteriet i bilen dött och vi står i uppförsbacke! Vi tänkte dock att om vi rullar baklänges ner för backen så kommer vi till korsningen och där börjar nerförsbacke, skitbra! Så vi börjar rulla. Saken är bara den att eftersom det är totalt svart ute och speglaran i pickisen suger, rullar vi för mycket åt höger och fastnar på en sten... Men vi hoppar ut, puttar allihopa och kommer loss! En meter senare fastnar vi i en grop och bilen sitter stenhårt. Vi insåg då att vi var ganska körda... Men vi lämnar hunden i bilen och beger oss iväg mot vägen där det borde vara sannolikt att det kommer bilar på.  Och inser hur långt det är till vägjävlen! Men, efter att ha gått ca en kilometer ser vi en bil som står in till kanten av grusvägen vi går på. Det visar sig vara en mjölkbonde som matar sina kalvar och som endast pratar portugisiska, men med lite blandad engelska, portugisiska och svenska lyckas vi förklara att batteriet har dött och att vi behöver hjälp. Han fattar faktisk men har inga startkablar i bilen så han får ringa sin bror så han kan ta med och komma och hjälpa oss. Måste säga att vi hade en jäkla tur med att det va en snäll bonde som ville hjälpa till och inte en surskallig som bara hade skitit i oss! Så efter många om och men lyckas vi få igång bilen och börja vår färd hemmåt:)
Hunden som är en Cão de fila döpte vi till Poffie och han har idag, efter att ha kissat ner hela huset, flyttat till något hundcenter som tar hand om övergivna hundar. Hoppas han får det bättre nu än han haft innan!

Vår andra lilla vovve Benjamin blev kastrerad igår efter att ha väckt oss med sitt gnällande efter tikar i fyra dagar, och efter att ha rymt och satt på grannens hund... Inte särskillt populärt! Han har varit kvar hos veterinären inatt och får snart komma hem:)

Och just det! I lördes kväll var vi ute och festade igen efter ett ganska så väldigt långt uppehåll:P Blev den bästa festkvällen hittintills, helt klart! Musiken var bra, det var mycket folk ute, sällskapet var bra, allt va bra helt enkelt! Var kanske inte i mitt sinnes fulla bruk dan efter eftersom vi gick direkt från festen till jobb, men det gick det också... Ganska sjukt dock!

Idag har jag mest tagit det lungt och tagit igen mig lite. Sov till 11, duchade, tvättade och städa mitt rum lite. Insåg när jag skulle klä på mig och gå till gården för att äta att jag höll på att tvätta ALLA mina långbyxor... Tur var dock att det är fint väder ute och ca 19 grader! Så det blev shorts. Älskar att jag kan ha shorts i November;)