lindbergnilsson

Än en gång suger jag på att uppdatera, jag vet. Men gott nytt år allihopa! Bättre sent än aldrig:)

Glömmer hela tiden bort att det är ett nytt år, skriver fortfarande "december" på lapparna där vi skriver upp hästarna som ska gå. Veckorna rullar på som vanligt, man har liksom tappat greppet om tid och omvärd. Mitt liv är på gården. Sorgligt... Dock endast fram till den 2 mars då mina föräldrar kommer hit! Då ska jag äntligen, efter 6 månader, få uppleva São Miguel på riktigt. Inte från hästryggen, inte ensam, inte sent på kvällen när man ändå inte ser något.

Dessutom åker jag hem med mina päron till Sverige igen den 9 mars:)

Lite sorgligt är det. Känner redan att jag kommer sakna det, men samtidigt kan jag inte fortsätta jobba med en rygg som inte håller. De senaste dagarna har jag nästan ätit upp alla mina starka smärtstillande tabletter. Inte bra...
Men det är mysigt här. Ön ÄR väldigt fin, vädret är härligt, man får träffa massor av olika sorters mäniskor hela tiden, stämmningen i stallet är för det mesta på topp  och det är kul att jobba tillsammans som ett team. När jag jobbat hemma är jag i princip alltid ensam i stallet. Skönt ibland, tråkigt mest.

Men jag saknar också att ha ett liv, familj, kompisar, fritid. Här vaknar jag, klär på mig, går till stallet, jobbar hela dagen, äter middag, går hem, duschar, kollar datorn, går och lägger mig. IBLAND händer det att vi avviker från denna dagsrutin och åker och shoppar, alltid samma ställe, eller går ut, alltid samma ställen samma folk.

Vet inte hur läget kommer att se ut när jag kommer hem. Vill inte direkt vara arbetslös:S Måste försöka hitta något lagom ansträngande jobb. Förslag?
Ska söka till kustbevakningen nu, men tvivlar på att jag kommer in. Då får det nog bli GMU (GrundläggandeMilitärUtbildning), men fortfarande, JÄVLA RYGG! Får jag inte rätt på den snart dör jag... Filip Hammartorp, ibland skulle jag kunna strypa dig för den där pulkaturen!

Men bort med sura minen, vädret är underbart, Vilma har kommit tillbaka så nu är vi fullt team igen, det är ingen stress för det är lågsäsong och snart kommer mamma och pappa:) Så nu till lite bilder!




Två hästrumpor ska på äventyr, Olé och Cabana.

 

Vi mötte upp Angelica och Chico i Remédios och begav oss upp på höga höjder för att hitta en ny tur.

Ponta Delgada skymtas genom dimman

Glada gänget! Detta var innan vi insåg att turen skulle ta 1,5h längre än den skulle^^



Ribera Grande från högsta toppen på turen, en lite regnbåge fick jag med också tydligen!

Träningsverken efter den här turen var grym... Likaså smärtan i ryggen. Väldigt mycket uppförsbacke, en häst som bockar i typ verenda steg i galoppen och 4h konstant i sadeln. Men jag överlevde den här gången, få se om jag har samma tur imorgon då vi kör samma igen;) Får se om jag ens hittar vägen!

God natt gott folk:)